Att baka pizza, eller lägga en pizza. Det är frågan!

Jaa, jag vet att det är fruktansvärt fult, smaklöst och nonchalant att vara den där bittra och negativa personen som retar sig på andra, som gärna kommenterar deras utseende eller sätt att vara.

Idag ska jag vara just henne! Ha!

Men jag ska naturligtvis inte bara gnälla och vara en bitterf***a, det kommer säkert nåt positivt ur mig med ska ni se.

Till å börja med så är jag ju dödligt less på reklamen som dimper ner i min brevlåda varje dag(detta bör ni veta om för jag har bloggat om det tidigare).

Men att komma hem trött, halvt om halvt ur gängorna och hungrig som en varg för att finna DETTA reklamblad på hallgolvet...
Känns inte glamouröst eller Top Notch på något som helst sätt...


På pizzeria Basilikas första sida börjar dom med att be om ursäkt till oss icke-reklam-familjer.

D.v.s vi som INTE vill ha deras blad i lådan.
Nej, jag godtar inte er ursäkt. (och vilket sätt att marknadsföra sig på...? Inleda en affärsrelation med kund genom att be om ursäkt?)
Det finns en text som lyder "SPARA MENY & FÅ 10 % RABATT".

Ok, jag kan spara er meny. Hur länge då?
Ge mig mina 10 % rabatt för sparad meny och därefter kräver jag 100% av någonting, för sveda och värk!


Slår man upp mittsidan hittar man någonting som ser ut som det blivit tuggat på för att sedan ha kräkts upp.
Vesuvion, Cappriccosan och och Margarita-pizzan har identiska bilder över hur pizzan ser ut.
Bearnaisesås i all ära, men "Beaners-sås"?!
Nja, jag är skeptisk.

Något som dock är bra är att dom faktiskt tar emot alla bankkorTT samt att dom användAr färska råvaror och svensk kött.

Har jag varit tillräckligt elak nu? Är ni uppretade nog?
Inte?!

Kolla in denna lapp som sitter på anslagstavlan i trapphuset:

Jag har tyvärr bara en 3:a och ingången vill jag behålla för mig själv.
Gärna under lång tid dessutom.

Nu är jag avreagerad och klar!

Nu över till det positiva.
Igår kommer chefen in till mig och säger:-"Ursäkta mig, hoppas jag inte stör? Men du Anna, eftersom du är vår absolut bästa medarbetare, vår allas favorit, du som konstant är på plats, aldrig gnäller och sliter hårt från morgon till kväll så har jag en liten present till dig. Kom får du se!"

Har ni sett va? Vilken stor och härlig godisskål!

Och ni som känner mig bra vet att jag bara "bullshittar".
Inte har min chef kommit in till mig och berömt mig så! (men visst, beröm får jag).
Strax innan detta foto togs så fick vi ett mail. Från vår chef:

"Vakna!!! Nu är bokslutsgodiset på gång.
Kolla in blå skålen på fikabordet"

Där har ni sanningen.
Trevlig sanning va?
Idag fyllde hon återigen på skålen med mer "gotta", och när jag gick hem i eftermiddags var skålen...tom.

Från det ena till det andra.
Natten mot lördagen så var vi faktiskt vakna vid 03-tiden.
Jag låg och läste och rätt vad det är så hör jag hur ett fönster går sönder. Jag kastar mig ur sängen och ser hur en man springer uppför gångvägen utanför mitt sovrumsfönster.
Han har tagit sönder min grannes vädringsfönster.
Den grannen har haft bekymmer sedan tidigare och jag är alldeles för trött för att orka bry mig så mycket mer denna natten.
På morgonen ser jag att balkongdörren är öppen och förstår då att det varit inbrott.

Med all sannolikhet var det själva förberedelsen till inbrottet jag såg vid 03-tiden.

Jag ringer polisen och rapporterar läget.

Därefter åker jag och Jessi till Kista och när vi kommer hem så är polisen på plats inne i lägenheten och lyser med ficklampa.
Jag vet att min granne inte är hemma, han är garanterat på något behandlingshem eller liknande. På den nivån är det.

Nåväl. Senare på lördagkväll surrar jag med min granne som bor dörr i dörr och han berättar att han vaknade på morgonkvisten vid 06:40 och ser hur det strömmar folk ut ur min grannes lägenhet, bärandes på diverse föremål.
Stackars stackars grannen. Han kan inte ha mycket saker kvar i sin lägenhet.
Men som man säger "what comes around, goes around"...