21 dagar...

...tar det för att få in en ny vana, eller förändra en befintlig vana.
Positiv som negativ.

Det säger Jan Rasmusson. Jag gillade Jan mer än vad jag trodde att jag skulle göra.

Men vi tar det från början.

Idag har det varit en kalasfin dag.

Vår egna restaurang på jobbet hade lejt in Årets Kock 2008, Tom Sjöstedt, idag och all mat var tillagad av honom. (han fick säkert lite hjälp av övrig kökspersonal såklart)
Men han stod själv nere i restaurangen och delade ut förrätterna. (ni kan ju tänka er att det var fullt, vi är närmare 400 pers. på kontoret).

Förrätt:

Gravad lax toppad med pepparrotsmousse, en liten dillkvist och löjrom

Varmrätterna:

Lax med ingefärsrub, vetesallad och rostad vitlöksyoghurt (bovetesalladen tog mig till 7:e himlen)
och
Kalvinnanlår med potatis och bönor i senap samt rödbetstapernade
och
Smörfrästa svartrötter med balsamvinegrett med bulgur och nötter (en av mina favoriter)
och
Kycklingsallad

Tom Sjöstedt himself.

När klockan slog 13 samlades vi ett litet gäng om 80 personer och började vår vandring mot Fleminggatan 18.
Nu skulle vi få vår "vitamininjektion".

Fröken Carlén

Miss Diana

Gänget börjar rulla in.

Leg. Psykolog Jan Rasmusson roade oss i 2 timmar.

Det handlade om tankens kraft och att vi faktiskt kan vända det negativa till någonting positivt. Det gäller att våga förändra.
Jag älskade hans uppdrag och klappade glatt mina händer tills dom var alldeles röda och jag garvade högt och länge åt hans makalösa humor.

Vilken imponerande man!
Det han sa lät ju så himla enkelt och oavancerat. Så simpelt på något sätt.

Alla borde kunna plocka fram en Jan Rasmusson ur jackfickan ibland.

Efter vitamininjektionen promenerades det ner till Rålambshovparken för vidare aktivitet.

Vi välkomnades med varsitt glas iskall skumpa.

Därefter delades vi (80 pers.) upp i flera olika lag. Nu skulle det spelas boule.

Två instruktörer gav oss lite boule-historia och regler och sen var det bara att köra igång.

Ett konstant kacklande pågick under hela boulespelet.

Kvinna 1) "-Nej, nu är det vår tur att kasta bollen"

Kvinna 2)"-För det första så heter det inte boll, utan klot och för det andra är det inte våran tur"

och för att röra till det ännu mer lägger sig en tredje i:

Kvinna 3) "-Mäh! Vad larviga ni är! Det heter varken boll eller klot!"

Kvinna 1) "-Nähä? Vad heter det då?"

Kvinna 3) "-Jamen det vet inte jag. Har ingen aning. Kula kanske? Men vi säger kloboll så är alla överens eller?"

Asgarv utbryter.

Hallå Herr Ober! Inget mer dricka åt de här tre kvinnorna...

Och som vanligt ska männen visa sig på styva linan.
Kastade klobollarna (på 1,5kg) till varandra ("här! tänk snabbt. Haha, du missade!"), försökte rulla den längs efter ena armen, bakom nacken och ut på den andra armen, försökte balansera den ovanpå skon så länge som möjligt etc etc.

2 bollar per man tycker jag räcker gott och väl. Mer än så bör dom inte hantera.
Nope, jag pratar inte om boulebollar.

; )

Anu som absolut INTE ville vara med på bild var värre än papegojan i Kalle Anka på julafton.
Överallt och ingenstans med andra ord.

Arabapabapabapa....

Efter boulespel och prisutdelning var det dags för grillbuffé. (Nej, mitt lag vann inte. Men OM vi hade vunnit så vet ni att jag mer än gärna nämnt det här)

Namnam!

Jag åt av allt : räkor, kräftor, olika sallader, aioli, potatis, grillad kyckling, grillad fläskytterfilé, fisk, färskt bröd med mera.
Det står fortfarande ut både potatis och kräftor ur mina öron.