lördag 15 november 2008

Omar - kvällens stjärna!






Idag kom vi till London " i tid", d.v.s strax efter lunch.
Vi hoppade av vid stationen Baker Street och hittade ett fik där vi fyllde våra magar med varsin ciabatta.
Nu skulle vi vidare till Madame Tussauds och titta på lite kändisar!

Inne på själva vaxkabinetten var det dämpad belysning (garanterat för att man inte skulle se alla kändisars hudåkommor. Du kan ju tänka dig hur många nyp eller kyssar dom får i genomsnitt per dag)

Men det var häftigt! Jag hann med allt från att dansa salsa med Churchill, slå Tiger Woods, viska hem hemlighet i Samuel L Jacksons öra samt ta stryptag på Hitler.
Vi var även en sväng ner i skräck-källaren där alla massmördare samlats samt att vi åkte en bana genom tidernas England.

Efter Madame Tussauds gick vi längs efter Oxford Street. Upp och ner. Ner och upp. In och ut ur butiker.
Idag var det tre gånger så mycket folk som igår(fredag). Man tog två steg fram och ett steg bak.
Jag upptäckte snart att "gubbarna" började bli smått less på att springa efter mig så de lät mig få 1 timme själv(!!!) för shopping.

Jag fick lite panik. Gick det att nå Jessi på mobilen? Vart skulle vi ses om jag av nån anledning skulle "försvinna". Vad var adressen hem till Omar?

Vi bestämde att vi skulle mötas utanför Debenhams igen efter 1 timme.
Jag satte av och gick gatan ner. Gick in på Disney-butiken, kanske skulle jag hitta en julklapp till Filippa.
Väl inne i butiken gjorde jag en helomvändning. Det var absolut ingen idé. Proppfullt med människor som hade samma grundtanke som jag. Shoppa, shoppa, shoppa!

Jag gick tillbaka till Debenhams. Där kände jag mig någorlunda "hemma" och det var inte heller fullt så packat.
Det slutade med att jag köpte mig en top. I alla fall nånting. =)

Mötte upp Omar och Jessi och sen gick vi till West End för nu var det dags för Spamalot!

Musikalen var helt underbar och både jag och Jessi skrattade så tårarna rann. Men bäst var ändå slutet.
Skådespelarna drog bort ett skynke på scenen och en skylt blottade sig. "DONE" stod det med stora bokstäver. Det första som slog mig var att pjäsen var slut, men icke sa nicke. Så var inte fallet.
"DONE" stod för "D ONE", d.v.s "plats nr 1D". Och vem om ingen mindre än Omar satt på den platsen!
Naturligtvis slutade det med att strålkastarna riktades mot honom (oss), och en av skådisarna springer fram till Omar, tar fram den heliga graalen(som hela musikalen handlade om), under Omars stol och drar med sig Omar upp på scenen.

Han var ju den som suttit och ruvat på Graalen under hela uppsättning (detta utan hans vetskap naturligtvis).
Så står han där på scenen och får några frågor av "King Arthur" :
KA:- So Mr...what´s your name?
Omar:-Omar
KA:-Ok, Omar. Do you have a last name Mr Omar?
Omar:- Yes!
KA:- Yes? Hahaha? Do you mind telling us what your last name is Mr Omar?
Omar:- Barka
KA: Omar Barka? That´s a nice name.

osv...

Sen börjar dom sjunga en låt där dom sjöng "Omar Barka" istället för själva refrängen.
Jag och Jessi satt som fastklistrade i våra stolar och garvade medan strålkastarna framkallade små svettpärlor i våra pannor.

En helt oförglömlig afton!

Inga kommentarer:


Normaltillstånd?