fredag 27 februari 2009

Back as blonde

Äntligen har jag fixat till min utväxt!
Imorse klockan 10 sjönk jag ner i stolen hos frissan.

Ni som följer med i min blogg vet ju att sist jag var hos frisören så tog det 4 timmar istället för 2 timmar. Och anledningen till det var ju för att den frisören jag hade då var tappad bakom en vagn.

Men idag fick jag en annan tjej och hon visste preciiiiis hur jag ville ha det.(det visste ju visserligen den första frisören med, men men.)

Så med massor av skvallerblaskor i famnen och en rykande kopp kaffe i handen lät jag mig bli ompysslad under 2,5 timme. Slingor och toppning blev det.

Här är resultatet:

FÖRE:

EFTER:

Nu ska jag sluta för dagen.
Norrlandståget lämnar Centralen om 50 minuter.
Ha en skön helg!

Kram

onsdag 25 februari 2009

Lepisma saccharina


Lepisma Saccharina är det latinska ordet för silverfisk. (även kallad för Nattsmyg...)
Hemma hos mig kallas dom för äckeljävlarna.
Imorgon är det jag som ska ringa till Anticimex.

Dags för Lepisma Saccharina-sanering.


Visste ni förresten att den här snabba lilla varelsen som både är ljusskygg och saknar vingar lever av det jag försöker undvika?
KOLHYDRATER!
Bara det tyder ju på att vi inte kan vara sambos.
Min polare silverfirren fullkomligt älskar socker!
Silverfisken har fötter på två, tre eller fyra av benen.
FÖTTER?! What the hell?
Det tar tre till fyra månader för en silverfisk att bli vuxen. (tog 31 år för mig, så där vinner silverfisken överlägset).
Men om man vårdar sin silverfisk och ser till att den har det varmt och gott så bör den ha blivit vuxen inom ett år.
Dessutom lägger silverfisk-honan ca 100 ägg om det är riktigt varmt och mysigt.

Silverfisken blir mellan två och åtta år gammal och ömsar skinn åtta gånger under sin livstid.
Silverfisken är allätare. Favoritfödan är saker som innehåller stärkelse; klister, bokbindningar, socker, hår, mjäll och kan ibland göra skada på äldre bokband, papper och stärkta tyger. Men även bomull, silke eller döda insekter duger som föda. Silverfisken kan till och med äta sitt eget ömsade skinn. Silverfisken kan svälta i flera månader utan att ta skada.
Jag säger bara en sak.

Ta ett djupt andetag, blås och tryck till.

Jag brukar blåsa på mina silverfiskar, då stannar dom upp i ett par sekunder och funderar lite på vad sjutton det var som hände.
Under dessa sekundrar hinner jag trycka till med tummen(och toapapper) och sen är det en silverfisk mindre.

Mitt första inbrott

Halloooo igen!
Finally är jag tillbaka igen! Hela 6 dagar sen sist, måste ha känts som en evighet va?

Jag har hunnit fylla trettio-hela-ett år. Värste storflickan nu ju!

Jag hinner bara anlända till jobbet innan chefen kommer in på mitt rum och gör ljud ifrån sig, tror hon sjöng "Ja må hon leva". I famnen bar hon en fin vårbukett med tulpaner.
Sen tog det inte många sekunder innan jag upptäckte ett guldkuvert som låg parkerat vid mitt tangentbord med texten " Grattis Fisken"
Det innehöll en trisslott som jag fått av min kära kollega Sonja.
Jag vann 50 kronor *2, alltså 100 papp.
Därefter strömmade det in grattisönskningar både via mail, sms och telefonsamtal.
TACK alla goa!

Efter dagens insats på arbetsplats´n sprang jag ner till bageriet som ligger ett kvarter ifrån och inhandlade en tjock o glad-tårta, en chokladtårta med en finfin ros på.
Sen blev det lite småstressigt hem, jag måste ju hinna handla koffein och bulla innan gästerna kom.
När klockan slog 18:30 så fullkomligt stormade det in både jänter och karlar till mig.
Vi blev totalt 5 pers (!!!) Vojne, vojne...

5 kompisar är fler än 4 icke-kompisar.

Och presenter fick jag med.


Blomster, Victoria Secret bodylotion, ljus, diskmedelspump, rödtjut och en...hmm..ja, en toalettgrej.

En riktigt fin dag med andra ord och kärringen är nöjd.
På tal om kärring förresten.
Igår fick jag ett efterlängtat brev.


Transportstyrelsen har liksom jag insett att nu jävlar får det vara dags.
Titta bara på det här:

Da daaa! Det är jag. Lovar.
Men nu är det dags att uppdatera sitt körkort med ett nytt foto, äntligen kanske jag slipper få frågande och tvekande blickar av butikspersonal när mina diverse inköp sker.

Igår kom en kollega in till mig och frågade vad mitt mått var på byxor.
"- Jag har stl 27"
"-Åh, vad perfekt. Jag har köpt ett par jeans till min dotter, men dom var för små för henne så jag tänkte att kanske du ville ha dom?"
"-Men? Jaa, visst varför inte. Var har du hittat dom då?"
"-Jag har köpt dom på second hand för 80 kronor"

Bring it on workmate!
Idag fick jag jeansen. Kunde inte suttit så mycket bättre än såhär tycker jag.


Vad mer då?
Friskis&Svettis har fått sitt premiärbesök av mig och Sofie för i år. Det skedde i söndags då vi brände av ett medelpass. Det var riktigt riktigt skönt att ha kommit igång med träningen igen.
Fast "kommit igång" kanske är lite väl för tidigt att säga när jag bara hunnit vara en gång, men det är i alla fall en bra början.
Äter nyttigt och har skrivit ett kontrakt. Scary.


Klockan 15:30 i eftermiddags får jag ett samtal som jag helst av allt inte ville ha.
Det var Thord, vår fastighetsskötare.
"-Hej Anna, det är Thord här."
"-Hejsan."
"-Tyvärr är det så att du har haft inbrott..."
"-Va?! "
"-Ja, alltså inte i din lägenhet utan i ditt källarförråd."

Åh Thord din lilla AP-RUMPA!
Hajja den cliff-hangern!

Thord förklarade att det inte bara var mitt förråd som busarna brutit upp utan även två andra förråd.
Han sa även att alla mina saker låg utspridda i källarkorridoren.

Så himla typiskt att det skulle hända just idag. Jag ska ju till frissan ju! Jag har inte tid att städa upp efter nån annan.
Men det var bara att slå en plingeling till Fröken Frissa och boka en ny tid (som tur är fick jag en tid på fredag klockan 10. Då ska jag sitta där i 2 timmar drygt och bara njuta).


Väl hemma ikväll så slänger jag in matkassen i hallen och går ner i den, faktiskt, väldigt läskiga källaren. Men min nyckel passar inte.
Så jag springer upp till lägenheten igen och rafsar åt mig några andra nycklar som jag tror passar.
Men icke sa nicke. Passade inte.
Jag tog 4 turer till upp till lägenheten.
Sen insåg jag när jag återigen stod i min hall att mina källarnycklar inte fanns någonstans.

Så det var bara till å knacka på hos Per&Marie, älskade grannfolket.

Per följde med mig ner till källar´n men när han försöker låsa upp så passade inte hans nyckel heller.
Per:" Äsch också, jag fick inte med mig rätt nyckel. Har du källarnyckeln på dig?"
Anna:"Öh, neeej, det var liksom därför jag ville att du skulle haka på hit ner"
Per:" Haha, jaså! Jag trodde det var som sist du skulle ner hit, ja, att du var rädd och ville ha med mig som sällskap."
Anna:"Nej. Jag saknar ju nyckel."

Sen fick Per i sin tur springa upp och hämta en annan nyckel som passade alldeles ypperligt.
Väl inne i källaren så var det inte så farligt som jag trodde.

Busarna hade röjt runt ordentligt i mitt förråd, klippt sönder låsringen och så, men jag tror inte dom stulit någonting. (inte för att jag har nån stor koll på vad jag har i förrådet, det är huller om buller med kartonger och annat krafs.)


Om jag vore dom så skulle inte jag heller ha orken till att rota runt i den röran. Det är ingen ordning på nånting what so ever i mitt förråd.

Samtidigt som tanken på att dom faktiskt kunde ha tömt hela förrådet skrämde mig , så kunde jag även känna en tillstymmelse av besvikelse.

Dom kunde väl åtminstone snott min gamla CD-spelare jag fick när jag var 14 år, eller varför inte passa på att ta min suddgummi-samling eller alla mina gamla trasmattor och sängkläder?!
Fan, har dom ingen skam i kroppen alls!?

Nu har jag nyss svalt middagen.
Köttfärssås och pasta med fetaost på sidan om. Mummelimumma för Anna-magen.

Efter "Efterlyst" ikväll blir det ett varmt och skönt skumbad med en intressant läsning. Har ni fått H&M´s inredningskatalog?
Jag har äntligen fått den omtalade katalogen, samt min skvallertidning för denna veckan.
Det blir min trevliga läsning ikväll.

Just ja! Glömde ju nästan bort.
Jag tog en sväng på bokrean efter jobbet ju.
Köpte en bok som jag tror kan falla mig i smaken.

"Två Systrar" heter den.
Boken till höger "Vem snodde osten?", har jag snart läst ut. (tips från storkusinen min, inte stor som i stor, utan stor som i äldst).
Den rekommenderar jag.
Handlar om 2 st möss, Sniff och Snabb, samt om deras polare pysslingarna Suck och Stön.
Dom bor i en labyrint och ska leta efter ost.

Barnbok? Näähää. Tvärtom. Väldigt mycket vuxenbok.
Så ni som behöver samla mer vuxenpoäng---tar er chans. Tjacka boken! =)

Jag fick inte bara trevlig läsning i brevlådan idag, utan jag fick ju även en urdum faktura från Posten på eftertaxering.
Jag har visst varit snål och inte betalat fullt porto när jag skickat brev.
Jag är nu skyldig dom 31 svenska kronor!
25 kronor avser expeditionsavgift och 6 kronor är den uteblivna portokostnaden jag missade i mitt skickade brev.
Patetiskt Posten!

Men jag slantar upp. Inga problem.

Nä, nu ska jag skicka in en felrapport till Internet Explorer.
Rutan har jag fått upp många gånger genom åren, men har aldrig skickat felrapport.
Men nu ska dom få ett litet meddelande från mig.
Har alltid undrat vad som händer om man skriver nåt till dom.


Jag vet i alla fall preciiiiiis vad jag ska skriva.

Se nu till att ha en skön kväll, det ska jag ha!
Bara 2 dagar kvar innan min tripp till Övik! Myyyyys!

Kram

torsdag 19 februari 2009

Jag är ju bara barnet...

Vissa dagar kommer jag in på kontoret, drar en djup suck och ser mig frågande omkring.

Var är den radiostyrda brandbilen med den häftiga tutan, var är alla fina Barbiedockor och var är alla omklädningskläder?

Åt vilket håll ligger vilorummet och var i helvete är fröken?!

Ibland kan jag känna: Herregud, vad gör jag här?
Jag är ju bara barnet...
Ni ger mig alldeles för stort ansvar.
Ska jag jobba med bokföring, kontering och siffror, jag som "bala kan läkna till sifflan su"...


Varken snuttefilten eller nappen syns till, tur man har en liten tröst i botten av väskan.

Jag räcker sakta upp min hand och ställer en mycket tyst och försynt fråga:

-"Flöken, äl det länge kval till klockan äl fäm"?

Vissa dagar mina vänner.
Jävligt enstaka dagar så infinner sig denna känslan.
Sen den tjugofemte så är man stor "kicka" igen, kan shoppa kläder och dricka alkoholhaltiga drycker.

Igår var jag en sån där stor och duktig "kicka". Jag höll på att slöa till här hemma, men tog mig själv (bokstavligt talat), i kragen, utdelade en liten spark därbak och svidade om till detta:

Dags för kvällens joggingtur.
Mössan och jag blev ovänner precis innan jag skulle ta mig ut genom ytterdörren så mösselössan fick snällt ligga hemma på hatthyllan.
Det funkade ändå. Mina öron har varit med om värre kyla än - 5 grader.
Men däremot kändes det i luftrören. Jag MÅSTE skaffa mig en värmeväxlare! Känns kanske lite nördigt, men en riktigt tönt är man sedan när man ligger där med värsta febern och halsfluss.

Imorse gjorde jag en favorit i repris:

Jag försökte återigen lära mig jonglera med ägg klockan 07:00 på morgonen.
Näää, såklart inte.
Men det finns inte en muskel i hela min kropp som är riktigt vaken den här tiden på morgonen så äggen går en säker död till mötes.

Har inte hänt så mycket mer i mitt liv de senaste 3 dagarna.
Inget som jag tänker berätta för er i alla fulla fall.
Imorgon är det äntligen fredag och Anna och jag ska ha en tjejkväll med god mat, smarrigt snacks och gott rött vin till en massa bra filmer. Så det så.

Kram

måndag 16 februari 2009

Jag och Fröken Prinsessa

Äntligen är jag tillbaka här på bloggen efter ett par dagars vila. (skrivtorka med för den delen)

I fredags kom Jessi.
Han hann bara lämna sin väska i hallen innan det bar iväg på en liten minisemester till Solarieholmarna i Sundbyberg. Vi har gett oss katten på att vara bruna och fina lagom till bolagsstämmofesten i april.
I år ska den hållas på Globen, annexet. Jag fick höra av en kollega idag att det tydligen är väääldigt många aktieägare som är intresserade av att gå. (dvs praktiker), och hon var lite orolig att vi på huvudkontoret inte skulle få gå i år.
Öh? Försök stoppa mig!
Fast nu lär jag kanske inte gå med personalen från kontoret utan med pojkvän & company.

Väl tillbaka från solariehaket var det soffläge och film som gällde. Varma mackor stod på middagsmenyn.
Och eftersom både jag och Jessi är rätt nyfikna av oss så bytte vi våra Alla Hjärtans Dagspresenter denna kväll. (Ok då, jag är väl den lite mer nyfikna av oss...)
Av honom fick jag detta fina rosarrangemang:
Sen fick jag 6 st chick flick-movies.
* Dirty Dancing
* Bridget Jones dagbok
* Ghost
* Saturday Night Fever
* Notting Hill
samt Höstlegender med Mr Pitt.
Fick även ett jättefint inramat foto med en gullig dikt om längtan.

Han fick av mig:
* 1 st badrumsmatt med gröna grodor på (en sån man har i duschen så man inte ska halka)
* AIK-strumpor
* 1 dosa Kronan
* En nallebjörn och en ask med chokladhjärtan

I lördags var vi på en mindre shoppingrunda i stan. Jag har äntligen hittat ett par mörkmörk blåa tighta jeans som jag länge letat efter. Har hittat ett par Killah, men det fanns bara i stl 25 kvar. Och jag är inte redo att ta den fighten varje gång jag vill använda dom, så det blev ett annat märke som jag hittade på Salt Women.
Jessi hittade även ett par coola militärbyxor som satt som en smäck på karln.


På Hötorget fick jag klappa denna söta tös, lilla Olivia 5 månader.

Sötare får man leta efter!

Efter vår lilla shoppingrunda tog vi bilen till Östermalm, till Jonas och Anna.
Jonas har ganska nyligen köpt en lägenhet på Riddargatan.
Vi alla tog en skön, men jävligt snabb,(det var kallt) promenad till Östermalmshallen. Där strosade vi runt lite och insöp de olika dofterna. Mysigt!


Sen blev det en latte och semla på Café Creme.
Jag höll platser medan Anna, Jonas och Jessi stod i kön.
När jag vänder mig om för att se om det överhuvudtaget rört sig framåt i kön så fastnar min blick på en välbekant tjej som sitter och fikar med en kille.
Hennes hår var uppsatt i en sådär lagomt söt tofs, hon var brun, hade välvårdade naglar och kritvita tänder.
Jag tänkte "jäklar vad hon ser bekant ut!"
Sen såg jag med helt andra ögon, jag såg helt plötsligt med mina royalitetsögon so to speak.


Bruden som satt 4 meter bakom mig var självaste prinsessan Madeleine.
Och som bloggare så tar man genast fram sin mobiltelefon alternativt kamera, detta måste fotas.
Precis när jag ska ta kortet så kommer jag på att min blixt är superstark.
Jag hann bara stänga av blixtfunktionen när jag ser hur Madde och hennes kille reser sig upp och börjar röra sig mot utgången.
Jag hann faktiskt ta ett kort, men det tänker jag inte lägga ut här på bloggen för det skulle bli alldeles för patetiskt. På fotot ser man i stort sett bara hennes tofs.


Efter fikat stressade jag o Jessi hem för att snabbt byta om till lite finare klädsel, vi skulle äta Alla Hjärtansdagsmiddag tillsammans med Anna och Jonas på Restaurang Capri på Nybrogatan, också på Östermalm.
Capri är en otroligt mysig restaurang med den rätta stämningen.
På framsidan av deras menyer är det en bild på Lady&Lufsen, dom har rödrutiga dukar och massor med tända ljus samt en massa Italienare som serverar.
Och vi damer fick varsin ros av kyparen.
Supercharmigt!


Paparazzi var på plats för att fota de mitt-emot-sittandes-skönheterna.


Till förrätt blev det för min del en favorit i repris.
* Pilgrimsmusslor, blåmusslor och scampi tillsammans med en krispig sallad.
När det gäller varmrätten så var jag en liten härmapa och tog samma som Anna och Jonas.
* Kalvnoisetter med potatisklyftor.

En espresso till "efterrätt" blev den perfekta avslutningen till en början på en Singstar-afton hemma hos Herr Jonas.
Vi hann även se lite på Melodifestivalen och hur Petra Mede gjorde bort sig mer och mer.
Den kvinnan har humor endast när hon läst på sitt manus, men det här med att spontanskoja och vara rolig är INTE hennes grej.
Skitsamma, det är ingen som har sagt att meningen är att jag ska bli road av na´ heller.

Jonas har två stycken katter.


En heter Sur och den andra heter Glad.
Gissa vem som är vem?






Nej då, båda två är lika glada, så glad som man kan vara när man är katt.
Men den ena (den grå), är en typiskt katt. Självständig etc.
Den röda är mer framåt och kramig. Lite okatt av sig.

Här ser ni mig och Anna i vårt esse!
Mina nya jeans ser ni ju också.




Och jag lovar på heder och samvete att Jessi faktiskt ÄR 196 cm lång.
På bilden ser han ut som en liten etta-kluddare.



Efter ett par öl och några glas vin sjunger jag bättre än någonsin och plockar fram alla de ansiktsuttryck som jag vet att man ska använda. (man har väl spanat in Brittan och Madonna)


Och här ser vi hur Jessi har kommit igång for real. Han står upp. Han trivs. Han rockar och han äger.


Tack för en fin och hjärtlig dag allesammans!

By the way, såhär ser det ut i vårt sopnedkast.


Och jag som trodde sopstrejken var över? Den var väl inte ens drabbad oss här ute i betongförorten?
Det får bli ett samtal till fastighetsägaren imorgon.

Ikväll klockan 21:30 fick jag ett sms från ett nummer jag inte kände igen.
Det stod "Lust med en promenad runt första sjön nu?"
Jag hade tre alternativ på vem det kunde vara, men innan jag tog reda på vem det var som skickat sms:et till mig så svarade jag.
"Javisst, varför inte? Mötas utanför din port om 5 minuter?"
Och fick som svar: "Ok"

Det kunde vara Sofi, Kia eller Christopher.
Jag chansade lite och gick snällt och ställde mig utanför Christophers port och mycket riktigt, det var han som ville ut och rasta mig.
Vi tog en rask promenad runt Lötsjön och jag var hemma efter 40 minuter igen.
Det var en uppfriskande promenad som verkligen behövdes, ibland ruttnar jag på att bara sitta hemma.
Jag har också varit duktig ikväll och dammsugit och skurat. Så skönt att ha det gjort.

Godnatt på er alla, nu är det dags att sova sängen.

Ovan:Fråga mig inte hur...eller varför heller för den delen.
Det bara är så.

Slutbloggat för min del?

Jag fick idag frågan på om jag skulle sluta med bloggandet.
Svar: Nej. Jag har absolut inga planer på att sluta blogga.
I helgen har jag inte haft tiden över bara...

Men ikväll kan det nog bli en uppdatering.

I´ll be back!

onsdag 11 februari 2009

Fat little Miss Piggy

Idag har jag haft en bra dag, jag har fått skrattat otroligt mycket.
Första skrattanfallet kom på fikat idag på jobbet. Jag sa nåt roligt i hissen på väg upp till vår avdelning igen och tjejerna (Helene och Emma), började skratta gott. Deras skratt smittade och även jag började skratta.

På lunchen fick jag en skön promenad med Diana. Vi hann med inte mindre än 3 butiker samt Apoteket. Ingen shopping dock, utan jag kollade bara in vårnytt på butiken Salt, samt att jag jagade en Friis&Company-väska på Nicole. Jo, lite shopping blev det ju! Jag köpte lite skönhetsprodukter till Anna på Apoteket, en sen julklapp. Jag hade köpt en julklapp till henne, men den kunde jag inte låta bli att öppna och använda själv.

Tyvärr hade dom slutat med väskförsäljningen och hänvisade mig istället till SOUK som har en egen Friis&Company-affär.
Om jag får bestämma så tar jag gärna en sväng dit i helgen efter jag och Jessi handlat klart på Östermalmshallen.

Efter jobbet mötte jag upp Anna och vi gick ner till Vasagatan.
Först skulle vi inta vår middag på Jensen´s Böfhus, men där fick vi veta att deras grill var trasig.
Då trippade vi vidare över gatan och kröp in på en Italiensk/Spansk restaurang.
Mysfaktor hög.

Där smaskade jag på en pasta tagliatelle med oxfilé, färska champinjoner, grädde och vitvinssås.

När vi sitter där och bubblar sådär som bara tjejer kan bubbla (=surra), så hörs ett ljud.
Vad i hela friden?
Anna ser lika frågande ut som mig.
Vi tänkte inte mer på det för stunden utan plöjde igenom alla viktiga ämnen såsom killar, shopping, fester, gravida systar med mera.
Sen...LJUDET! Igen...

Ahaaaa! Nu kopplar jag ihop ljud med ljudkälla!

Det är en av servitörerna som har ticks!
För varje gång han passerade vårt bord och gick ut till den större restaurangsdelen så gjorde han ett jävligt udda ljud ifrån sig.

Har ni sett på Pingu någongång?
Svårt att beskriva ljudet, så jag har spelat in ett ljudklipp här nedan som ni kan lyssna på:


Så lät han varje gång han passerad vårt bord. Det gick absolut inte att låta bli att skratta.
Jag & Anna tjöt så tårarna bokstavligt talat sprutade, magen krampade och det fanns ingen hejd på det roliga.
När vi lugnat ner oss och fortsatte surra på så kom servitören med ljudet igen och så var det dags för en ny skrattattack.

Jag har haft en otroligt trevlig kväll med toppensällskap, toppenmat och en servitör som gjorde kvällen ännu bättre.

Igår råkade jag nämna för mina kollegor Diana och Helena att jag faktiskt inte alltid varit så smal, smärt och snygg som jag är idag.
Skämt å sido, jag nämnde att när jag bodde i Obama-land så var jag många kilon tyngre än vad jag är idag.
Det sista jag lovade dem igår innan dagens slut var att ta med fotobevis på detta.

Jag har alltid hävdat att Miss Piggy haft en syster förklädd i människokläder.

Det här är min Alla Hjärtans Dagspresent till er:



En riktig "hoochiekoochie-mama".

Imorse på väg till jobbet läste jag i sedvanlig ordning, såsom alla andra här nere i 08-byn, tidningen Metro och City.
Sedan kommer jag till sidan "jag-kommer-inte-ihåg" och det var där, precis där och då, som jag kände att jag blev tvärpigg.
Detta var det jag såg:

En muffla, slida, snipa, framstjärt eller whatever ni vill kalla det, följt av inget mindre (eller större heller för den delen),



En snopp, task, balle, snorre.
Här har vi två stycken könsorgan fulla med skrot.
Reportaget handlade om varför man väljer att pierca sig på de intima ställena.

Här ligger ju jag kraftigt i lä med min ynka ring i naveln och spiken i tungan.
Sara och Jocke tog över ledningen stort.

-Jocke, vad är det för fel med en kopp te, lite tända ljus och mys i soffan framför en bra rulle?DET är vad jag kallar en mysig vardagskänsla.

Godnatt!

tisdag 10 februari 2009

Kunde inte sluta skratta...

Snacka om att man lever en rutinmässig vardag, i alla fall nu på hösten.
Såhär ser mina veckodagar ut, mer eller mindre:

17:30 Kommer hem
17:45 Värmer middag
17:55 Äter middagen i vardagsrummet till Postkodslotteriets "50/50"
18:30 Tittar på "Unga Mödrar"
19:00 Tittar på "Vem Vet Mest"

Därefter kan det variera allt mellan att jag startar en tvätt, tar en joggingtur, badar, löser korsord, pratar i telefon eller så ligger jag bara kvar i soffan och tittar mer på dumburken.

Men ikväll, mitt under "Unga Mödrar" så ringer hemtelefonen.
Jag gör det mest naturliga. Jag svarar.

-Anna.
-Hej Anna mitt namn är Mattias och jag ringer från Åre och undrar om du har några minuter över till att svara på frågor gällande dina resvanor?
-Japp, det har jag!

Jag kan tycka att det är roligt med marknadsundersökningar, bra mycket roligare än telefonförsäljare.

Sen kommer frågorna. Här är ett axplock av alla frågor han ställde.
-Hur många bor det i hushållet?
-Hur gammal är du?
-Vad jobbar du med?
-Har du körkort?
-Har du bil? Om inte, på vilket sätt färdas du mellan olika platser?
-Var jobbar du?
-Hur långt är det till ditt jobb?
-Reser du i ditt jobb?
-Har du gjort någon resa som har varit längre bort än 10 mil under januari månad och där du har besökt och övernattat hos släkting, vänner eller övrigt?
-Hur länge var du borta?
-Var påbörjades resan?
-Med vilket transportmedel färdades du?
-Vad kostade resan?

Med mera. Med mera.

Frågorna kanske inte är de allra roligaste frågorna som ställts, men ju fler frågor jag får, ju mer trycker min inre lilla SkrattDjävul på. Och han vill ut.
Sen tror jag det var på frågan "Har du gjort någon resa som har varit längre bort än 10 mil under januari månad och där du har besökt och övernattat hos släkting, vänner eller övrigt" som det brast och SkrattDjävulen kom ut.
Först lät det mest som jag satte nåt i halsen, sen blev det ett lite för högt fniss för att sedan övergå till ett kort, högt och kompakt skratt.

Då hör jag hur killen i telefonen småfnissar och sedan ställer han frågan:
-Jaha, det tyckte du var en rolig fråga?

Dumma dumma pojke! Du skulle aldrig ha ställt den frågan, för nu garvar jag ännu mer, tårarna rinner ner för mina kinder och jag vet inte vad jag ska svara förutom:
-Ja. Den var lite lustig tycker jag.
-Jaha?! Lustig? På vilket sätt då tycker du?

Nu börjar stämningen bli liiite spänd och jag känner av hans lätta irritation. Men det är ju inte honom jag skrattar åt, utan själva frågan bara. Det måste han väl ändå förstå?

-Ja, jag tycker det där med "övrigt" var roligt bara. Man bor väl aldrig hos någon "övrig". Men ursäkta, fortsätt...
-"Övrigt"? Vad menar du med det då?

Nu har han höjt sin röst en halv decibel och han flåsar i luren.

-Nej, men snälla du, nu får du inte bli sur väl?
Jag kände mig lite småmodig nu.
-NEJ! Jag är inte sur, men jag har lite svårt att se komikern i det hela!

Komikern? Sa han komikern?

-HAHAHAHAHAAAAAAA! Jag skulle nog vilja säga att det är jag som är komikern av oss två!

What? Sa JAG verkligen det där? Och skrattade jag verkligen sådär högt åt en vilt främmande man?

Sen blir det tyst. Väldigt, väldigt tyst, innan jag hör en svaaaag svag viskning:
-Satans kärring...

Och sen ett klick. Och återigen total tystnad.

Jag var orsaken till att han tappade allt sitt tålamod.
Han däremot var orsaken till min kvälls höjdpunkt.

Ett gott skratt!

Från det ena till det andra.
Jag fyller ju snart år och då tänkte jag ju såklart önska mig lite presenter.

Här kommer listan:

* Spikmatta http://www.spikmattan.com/
* DKNY´s vårdoft "Fresh Blossom" (har inte doftat på den ännu, så ett presentkort skulle sitta som en smäck)
* Prenumeration på korsordstidningen "Lätta Kryss" eller "Nybörjarkryss".
* Israel Kamakawiwo'ole ---vill ha skiva av honom!

Kommer inte på nåt mer just nu, men har någon av er nåt intresse av att vilja skänka mig en liten present så kan ni hålla er uppdaterade på min blogg då jag kanske kommer fylla på listan, om jag skulle komma på nåt mer det vill säga.
Ha en trevlig kväll. Nu ska jag ägna mig lite åt den digitala världen.
Dags för en uppdatering av Ipod, fix&trix med nya mobilen, samt lite kel med nya digitalkameran.

Krams!

måndag 9 februari 2009

Very Important Person. I am. He is.

Den 14 mars går Melodifestivalens final av stapeln i Globen.

Vilka ska dit? Vilka har V.I.P-pass, Backstage-pass och vilka ska få dricka goda drinkar och äta superb mat? Vilka ska få vara med om tv-inspelningen live och vilka ska få mingla med alla kändisar?

JO! Me and my man!

Jag vet att det är fult att "skryta", men det ska bli sååå himla skoj och jag ser verkligen framemot den här magiska kvällen!
Och allt detta tack vare min Jessi!


När jag var i Ramis får jag ett mms från mamma.
Inte vilket mms som helst, utan ett ganska så småäcklig mms.
Glotta på det här! (hoppas ni inte är äckelmagad)


Tand till höger är en av Filippas mjölktänder som hon själv pillrat ut.
Tand till vänster är den mjölktand som tandläkaren drog ut.

Tänk att du hade såna hajtänder!
Du är så duktig och jag är enormt stolt över dig gumman!!!

Komplettering:
Min nya mössa som jag inhandlade innan fjällresan.


Ikväll fick jag min första sura uppstötning. Har aldrig inträffat förrut och jag hoppas jag slipper det på ett bra tag. Blä, fy och usch!
Nåt jag inte fått än är hår under armarna...

Joråsåatt...

Gonatt!


Normaltillstånd?