Var är den radiostyrda brandbilen med den häftiga tutan, var är alla fina Barbiedockor och var är alla omklädningskläder?
Åt vilket håll ligger vilorummet och var i helvete är fröken?!
Jag är ju bara barnet...
Ni ger mig alldeles för stort ansvar.
Ska jag jobba med bokföring, kontering och siffror, jag som "bala kan läkna till sifflan su"...
Varken snuttefilten eller nappen syns till, tur man har en liten tröst i botten av väskan.
Jag räcker sakta upp min hand och ställer en mycket tyst och försynt fråga:
-"Flöken, äl det länge kval till klockan äl fäm"?
Vissa dagar mina vänner.
Jävligt enstaka dagar så infinner sig denna känslan.
Sen den tjugofemte så är man stor "kicka" igen, kan shoppa kläder och dricka alkoholhaltiga drycker.
Igår var jag en sån där stor och duktig "kicka". Jag höll på att slöa till här hemma, men tog mig själv (bokstavligt talat), i kragen, utdelade en liten spark därbak och svidade om till detta:
Dags för kvällens joggingtur.
Mössan och jag blev ovänner precis innan jag skulle ta mig ut genom ytterdörren så mösselössan fick snällt ligga hemma på hatthyllan.
Det funkade ändå. Mina öron har varit med om värre kyla än - 5 grader.
Men däremot kändes det i luftrören. Jag MÅSTE skaffa mig en värmeväxlare! Känns kanske lite nördigt, men en riktigt tönt är man sedan när man ligger där med värsta febern och halsfluss.
Imorse gjorde jag en favorit i repris:
Jag försökte återigen lära mig jonglera med ägg klockan 07:00 på morgonen.
Näää, såklart inte.
Men det finns inte en muskel i hela min kropp som är riktigt vaken den här tiden på morgonen så äggen går en säker död till mötes.
Har inte hänt så mycket mer i mitt liv de senaste 3 dagarna.
Inget som jag tänker berätta för er i alla fulla fall.
Imorgon är det äntligen fredag och Anna och jag ska ha en tjejkväll med god mat, smarrigt snacks och gott rött vin till en massa bra filmer. Så det så.
Kram
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar