Tacksam är jag.
Tacksam över Facebooks existens.
Tack vare denna underbara sida har jag lärt känna mig själv, ända in på djupet.
Tack vare alla quizzes så har jag lärt mig följande om mig själv:
Tacksam över Facebooks existens.
Tack vare denna underbara sida har jag lärt känna mig själv, ända in på djupet.
Tack vare alla quizzes så har jag lärt mig följande om mig själv:
att,
* jag är en god vän som alltid ställer upp för mina vänner
* jag passar bäst att ha en golden retriever
* jag suger på olika länders flaggor
* jag kan inte ett skit om fotomodeller och pinuppor från 40-talet
* jag verkar knappt ha ett hum om någon som helst sport
* jag är den perfekta flickvännen och passar alla...
* jag har bra tålamod, det är min starka sida...
* jag passar bäst att ha en golden retriever
* jag suger på olika länders flaggor
* jag kan inte ett skit om fotomodeller och pinuppor från 40-talet
* jag verkar knappt ha ett hum om någon som helst sport
* jag är den perfekta flickvännen och passar alla...
* jag har bra tålamod, det är min starka sida...
Till sist, men inte minst så har jag lärt mig att jag är väldigt lite blatte!
Allt detta tack vare att någonstans i Sverige sitter det en eller flera målbrotts-fjortisar med dyslexi och tillverkar quizzes på löpande band.
Bra eller anus!?
I onsdags var det våffeldagen.
30% av den dagen gick åt till arbete och resterande 70 % gick åt till att jaga våffeljärn.
Ni förstår, jag har varit dum. Väldigt dum.
För några år sedan så gav jag bort mitt våffeljärn till en kompis. Jag hade då inte ätit våfflor på flera år och var inte heller särskilt förtjust i dom.
Men i år, i år skrek hela min kropp efter frasiga våfflor med söt grädde och sliskig hallonsylt.
Jag sprang runt på stan som en skållad råtta för att finna mig ett våffeljärn.
Kollade Elgiganten, Siba, OnOff, Duka, Claes Ohlsons, Ö&B, Rusta, Åhléns, Eden, Coop, ICA bla bla bla...
Ja, det fanns givetvis en uppsjö av våffeljärn.
Men jag min snåle fan hade redan bestämt mig för att jag inte skulle ge mer än max 200 spänn för ett.
Måste i ett svagt ögonblick ha glömt bort att jag lever under 2000-talet och att man knappt får en cheeseburgare för det priset idag.
Jag blev tvungen att tänka om.
Det slutade med att jag köpte ett fräckt våffeljärn i rostfritt stål från OnOff.
400 swedish crowns fattigare.
Bra eller anus!?
I onsdags var det våffeldagen.
30% av den dagen gick åt till arbete och resterande 70 % gick åt till att jaga våffeljärn.
Ni förstår, jag har varit dum. Väldigt dum.
För några år sedan så gav jag bort mitt våffeljärn till en kompis. Jag hade då inte ätit våfflor på flera år och var inte heller särskilt förtjust i dom.
Men i år, i år skrek hela min kropp efter frasiga våfflor med söt grädde och sliskig hallonsylt.
Jag sprang runt på stan som en skållad råtta för att finna mig ett våffeljärn.
Kollade Elgiganten, Siba, OnOff, Duka, Claes Ohlsons, Ö&B, Rusta, Åhléns, Eden, Coop, ICA bla bla bla...
Ja, det fanns givetvis en uppsjö av våffeljärn.
Men jag min snåle fan hade redan bestämt mig för att jag inte skulle ge mer än max 200 spänn för ett.
Måste i ett svagt ögonblick ha glömt bort att jag lever under 2000-talet och att man knappt får en cheeseburgare för det priset idag.
Jag blev tvungen att tänka om.
Det slutade med att jag köpte ett fräckt våffeljärn i rostfritt stål från OnOff.
400 swedish crowns fattigare.
Igår på dagen var jag och ett gäng kollegor på teater. En av mina kollegors dotter är skådis och hon var med i "Ett litet drömspel", av August Strindberg (uttalas Ååågust för er som inte visste... ).
Biljetten kostade endast 40-lappen. Billigt tyckte jag.
När vi kom fram till August Strindbergs Intiman så fick vi köa tillsammans med 25 stycken 6-7 åringar. Aha! En klassföreställning!
Därav det billiga priset.
Pjäsen var rörig, djup, och aningen svår att förstå men handlade om en man som jobbade med att sätta in fönster på fantasislott, drömde att han kissade på sig, var kär i Ängeln och var missnöjd över den gröna färgen på sin groda.
Barnen skrattade och hade skoj.
Jag funderade på om jag skulle se ut som ett frågetecken för resten av mitt liv.
Senare på kvällen avnjöt jag middag på BBQ Steak House tillsammans med Eric, Lena och Petter. Sen såg vi "Taken" på Sergelbiografen.
Jag önskar nu att Liam Neeson var min far. (inte på riktigt utan bara lite på låtsas typ).
Biljetten kostade endast 40-lappen. Billigt tyckte jag.
När vi kom fram till August Strindbergs Intiman så fick vi köa tillsammans med 25 stycken 6-7 åringar. Aha! En klassföreställning!
Därav det billiga priset.
Pjäsen var rörig, djup, och aningen svår att förstå men handlade om en man som jobbade med att sätta in fönster på fantasislott, drömde att han kissade på sig, var kär i Ängeln och var missnöjd över den gröna färgen på sin groda.
Barnen skrattade och hade skoj.
Jag funderade på om jag skulle se ut som ett frågetecken för resten av mitt liv.
Senare på kvällen avnjöt jag middag på BBQ Steak House tillsammans med Eric, Lena och Petter. Sen såg vi "Taken" på Sergelbiografen.
Jag önskar nu att Liam Neeson var min far. (inte på riktigt utan bara lite på låtsas typ).
När jag kom hem och hade fått ett stort vitt kuvert. Det var från Hjärtegrynet Lippan.
Hon har målat mig en fin teckning med små hundvalpar som hon tyckte att jag skulle färglägga.
Fick även en liten present med. Ett par chica (Cica? Tjecka?Tjäcka?Chicha?), pärlplatteörhängen. Grooviiii...
Från det att jag klev upp imorse fram till 16:30 hade jag en lugn o fin dag.
När jag klockan 16:30 ska dra mitt VISA-kort och betala för snus´n och Lotto-spelet så säger mackapären till att jag knappar in fel kod.
Tantalonan i kassan säger att jag ska försöka igen, det har varit strul hela dagen säger hon.
Jag knappar in min kod igen, men får ytterligare en varning. Fel kod.
Hon skrattar till och säger att jag ska ge det en sista chans.
Jag gör såklart som hon säger. Knappeliknapp lilla koden.
"KORTET SPÄRRAT, VAR VÄNLIG KONTAKTA DIN BANK"
Jag blev alldeles iskall. Vad har hänt? Jag VET att det är rätt kod ju!
Jag slänger fram en 500-ing, betalar min snus och spel och går förbryllad ut från kiosken.
När jag kommer ut så tittar jag lite närmare på kortet och då fick jag förklaringen!
Jag heter ju inte Anna Rylander, jag heter ju tydligen Eric Pettersson! Det står ju klart och tydligt på kortet att det tillhör Eric Pettersson.
Igår vid middagen så betalade vi alla med våra VISA-kort och Erics och mitt kort råkade visst bli bytta med varandra.
Jag har pratat med Eric och han har använt mitt kort idag när han köpte lunch.
Igår vid middagen så betalade vi alla med våra VISA-kort och Erics och mitt kort råkade visst bli bytta med varandra.
Jag har pratat med Eric och han har använt mitt kort idag när han köpte lunch.
Han ska få låna det till imorgon, han behövde klippa sig ikväll och handla lite mat å så.
Han och jag ska ändå träffas imorgon så då byter vi tillbaka.
Trist för honom att hans kort är spärrat bara.
Jag hoppas att han inte ger fet dricks till frissan, eller shoppar lös som en galning i Kista, för då får väl även jag tillbaka ett spärrat kort.
Han och jag ska ändå träffas imorgon så då byter vi tillbaka.
Trist för honom att hans kort är spärrat bara.
Jag hoppas att han inte ger fet dricks till frissan, eller shoppar lös som en galning i Kista, för då får väl även jag tillbaka ett spärrat kort.
Så under 10 minuter var min värld i skakning.
Nu är precis allting frid&fröjd igen och jag njuter av rätt så dansanta par på 4:an.
GO LAILA!
Ha en trevlig kväll allesammans och ni glömmer väl inte att släcka ner imorgon mellan 20:30-21:30?
Jag har inte glömt.
Jag har inte glömt.
Arla har inte glömt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar