Rastlös på kvällskvisten

Har haft en bra söndag.
En bra städar-söndag.
Jag har dammat, sugit, skurat, vattnat, bäddat, piffat och donat.
Imorgon kan jag äta min middag direkt från golvet. Clean as hell hemma hos mig nu! Finns ingen bättre känsla än att komma hem till ett kliniskt rent hem efter jobbet.
Men nu såhär på kvällskvisten har jag varit lite rastlös. Försökte sitta still i soffan under "Wipeout", men det gick inge vidare. Jag sprang upp och ner, fixade lite där och trixade lite här.

Men sen när "Sanningens ögonblick" kom så satt jag som ett ljus i soffan och tittade på en puckad 30-åring som svarade på en massa nördiga frågor.

Vad gör man om man är rastlös?
Jag vet vad man gör om man heter Anna och är rastlös.

Man underhåller sig själv.
Hur skulle det kännas att vara dvärg i min lägenhet kontra skitlång?

Förmodligen såhär...



Jag må vara en liten fjant, fastän jag är en mycket klok tant...

Jag känner mig inte särskilt ball när jag vistas i denna stora farliga hall...

Jag kan varken göra nummer ett eller två, inte ens om jag står på tå...




Jag ser en massa goda saker och är hungrig som få, men det är inget jag kan nå...

Vill så gärna se på TV, mysa i soffan eller chatta, funkar inte heller, men det kanske ni kan fatta?


Jag är minsann lång och snygg, med mig kan du känna dig trygg...

Soffan är för mig som en liten pall och jag räds ej heller för vår hall...

Att chatta eller se på dumburken går alldeles utmärkt för den här långe slurken...

Här uträttar jag både nummer två och nummer ett, funkar simpelt lätt.

Här ryms jag även lätt som en plätt och smaskar i mig från varje assiett...

Tjing!