Hairdresser from Hell och en hårdrockande polsk glädjeflicka...

Fredagen den 19 december:

Gäller det bara mig eller finns det fler där ute?
Jag snackar om att klippa eller färga håret. Jag kan gå i veckor, ibland i ett par månader och verkligen må piss över hur jag ser ut i huvudet.

Så tar jag mig äntligen till en frisör, bokar en tid och går nöjt därifrån.

Men sen händer det något!
Det kan hända redan samma kväll.
Jag tittar mig själv i spegeln, drar lite på smilbanden, putar lite med munnen och tänker:" hmm, det kanske inte är såå illa ändå? Jag kanske ska avboka min tid och frissan och vänta ett par veckor?"

Vad är det som händer och sker!?
Är det ångesten över att behöva betala 1000 kronor som tar över?
Jag både vill och vet att jag borde gå ju!

I vilket fall så gick jag faktiskt till frissan och detta hände i fredags.
Fram till mig kommer en överblonderad tjej och presenterar sig som Erika. Hon är den som ska ägna 2 timmar åt mitt hår.
Jag var väldigt tydlig med hur jag ville ha det.

Jag sa: "- När jag går härifrån så vill jag känna mig blond. Inte bimbo-blond, inte gråblond och inte gulblond. Jag vill vara fint blond."

Hon sa:"-Japp. Absolut, detta fixar jag!

Eftersom jag visste att Jessi skulle komma till mig på kvällen så frågade jag hur lång tid det kommer att ta, mellan tummen och pekfingret.
Hon sa max 2 timmar.
Det köpte jag.

Och efter 30 minuter sitter jag där med folie i håret, en skvallerblaska i knät och en kopp nybryggt kaffe i ena handen.
Sämre kan man ha det.

Erika springer fram och tillbaka mellan mig och en annan kund och när hon kommer till mig igen så frågar jag om det är stressigt och mycket att göra såhär innan julen.
Erika: "-Ja, det är väldigt stressigt, och dessutom är det min andra dag på jobbet efter att ha varit mammaledig i nästan två år. Man hinner nästan glömma bort hur det är att jobba..."

Men...vänta lite... "glömma bort hur det är att jobba"? Det kändes inte sådär jättetryggt...
Hur är det för hjärtkirurgen att komma tillbaka till sitt arbete efter en semester eller en föräldraledighet då?

Äsch då! Jag litar på Erika. Hon verkar vara en reko tjej.

När hon efter 40 minuter sköljer ur mitt hår så hör jag hur hon "hmm:ar" lite tyst för sig själv.
Jag frågar henne om det ser bra ut.
Och, jaaadååå, det var sååå fint så.
Hon säger att hon minsann lyckatsfått bort min fula utväxt samt att hon lyckats få bort de orangefärgade slingorna som fanns efter att jag (mitt arsle) blonderat håret hemma själv.

Anna:"-Jaha. Men så bra då. Har du lyckats med att få dit lite fina blonda slingor också kanske?" Erika"-Jadå. Det här är...så...det här blir så fint så."

När jag återigen sätter mig i den übertrendiga storstads-frisörstolen och känner hur min lilla rumpa återigen känner smak av trä tar Erika av mig handduken får jag en CHOCK!

Vad faaan har hon gjort?!?
Vad har hänt?! Vad gick fel!?

Det jag ser är en halvt om halvt askblonderad tjej med stora breda grå/blå/lila slingor med inslag av svart.
På båda sidor av huvudet dessutom!

Jag känner att jag har tre alternativ.
1.) Lägga mig ner på golvet och gråta, tugga fradga och slita mitt hår.
eller:
2.) Ge Erika en rak fet höger och därefter hänga upp henne i takfläkten.
eller:
3.) Förklara på ett vuxet och moget sätt att " det var inte riktigt såhär jag hade tänkt mig att det skulle se ut"

Jag valde det sista alternativet.

Erika beklagar sig men säger i samma sekund att någon tid för omblondering inte finns.
Jag börjar nu att tänka på alternativ nummer 2.
Innan jag hinner göra slag i saken säger Erika:
"-Jag ska titta i boknings-boken för säkerhets skull, kanske att det finns tid om jag har nåt avbok."
Anna: "-Ok.

Det tar 49 sekunder innan hon är tillbaka, med mungiporna nere vid fotknölarna.
Erika:"-Tyvärr. Jag har ingen möjligthet att rätta till det här just ikväll, men om du kan komma tillbaka en annan dag så ska jag fixa till det."

Nej lilla stumpelumpan, tänk för att det kan jag inte! Nu är det DU som fixar till det här ögonaböj såvida du inte föredrar att bli rullad hem ikväll."

Naturligtvis var det inget jag sa,utan endast tänkte.
Jag kläckte istället ur mig:"- Nej, det går tyvärr inte. Jag reser utomlands imorgon"
Erika:"-Aj då. Hmm. Vänta lite bara."

Erika går iväg och bläddrar återigen i boknings-boken.
Sen kommer hon tillbaka, fast denna gången med mungiporna högt ovanför öronen.

Erika:"- Jag har faktiskt lite tid över att lägga i blekmedel så att det där grå försvinner. Är det ok om du inte får sitta i värmelampan?

Anna:"-Varför får jag inte sitta i den då?!"
Erika:"-Det tar längre tid om du skippar den nämligen..."

Anna:"Men jag vill ju att det ska gå fort."

Erika:"-Mmm. Men det vill helst inte jag, för jag tänkte ta en klippning under tiden. Tror du att det går bra?"

Förbannade j--la dumdumma frisör!

Anna:"-Ok. Jag kan gå med på det. (för den här gången, för nästa gång blir det ingen gång!)

Inte nog med att jag redan avtjänat ett 2 timmars långt straff i den übertrendiga stolen så ska jag få spendera ytterligare 1 timme i samma j--la stol och med samma äckliga träsmak i rumpan.

PÅ EN FREDAG!!!

Trots att jag var upprörd så hade jag sinnesnärvaro att fota det som skedde. Ovan är resultatet av de grå/blå/lila/svarta slingorna.

När en timme passerat stod jag vid kassan, med stadens bredaste smajl på mina läppar, lugn&ro i kropp och själ och med 800 kronor mindre i plånboken.

Jag var nöjd, men jag ville hem!

Klockan 19 ringde det på dörren. Jag öppnar och möts av världens finaste.
Jessi har äntligen kommit!
Det första han gör är att tala om för mig hur vacker jag är, hur mycket han saknat mig och hur fin jag blev i håret.

I samma ögonblick glömde jag allt som hänt hos Erika.

Lördagen den 20 december:

Idag var vi en sväng till Kista Centrum.
Jessi köpte ett par ascoola Levis Twisted Engineer jeans och jag har köpt mina första par BIJOU BRIGITTE solglasögon:

Superchica, trendiga och sitter som en fläskläpp!

Dom passar också väldigt även när man blåser bubblor med tuggummi:

Ögonen syns inte igenom vanligtvis. (det är blixten som gör att det ser ut som det)

Idag tänkte jag att vi skulle äta upp mina LCHF-pannkakor som jag gjorde häromdagen.
Men istället så blev det lite grönsaker och rotsaker i ugnen, samt lövbiffsgryta i gräddig gräddsås istället.
Till förrätt syndade vi (fast det var mest jag som "syndade". Jessi kör inte LCHF-dieten)
Det blev filodegs-friterade keso&fetaostfyllda rullar med persilja. Mumma!
Och det bästa med hela måltiden var faktiskt innan vi åt.
Vi gjorde middagen tillsammans med levande ljus i köket och lite småprat. Helt underbart! Kan tänka mig att ha det så varje dag faktiskt.

Innan fritering

Mums!

Efter middagen tog vi en promenad ner till centrum och hyrde en film.
En thriller/rysare blev det " REC".

Jag misstänker än idag att Jessi hellre velat se en komedi. (jag med för den delen)
Den handlade om människor som blev smittade av ett virus som förvandlade dem till levande zoombies.
När filmen var slut så kunde man såklart vara lite kaxig igen och för att ni ska få lite känsla för hur läskig den var så kommer här några bilder där jag försöker härma. (även min kära pojkvän gjorde diverse olika miner, men jag får inte lägga ut dom bilderna här säger han.)

Då kör vi!
Något i den här stilen:

Vid den här tiden (miss i nassen), så var vi inte bara väldigt trötta och flamsiga utan det visade sig även att vi var väldigt ärliga.
Jessi var den som var allra ärligast.
Han erkände glatt för mig att han gått en makeup-kurs och älskar allt som har med smink att göra.

OBS! OVAN RÖDMARKERADE ÄR BULLS**T!

Såklart han inte gått någon makeup-kurs, men däremot lät jag honom sminka mig.
Han lovade att göra sitt allra bästa.

Resultat?
Låt mig presentera Olga "the pleaser" Smirnov. En polsk glädjeflicka med tungan rätt i munnen. Oftast.