Lennart Jähkel, jag & ett strypgrepp...

Puh! Vilken helg!
Det hela började på tåget när vi precis lämnade Stockholm.

Jag satte mig tillrätta i sätet, fällde ner det lilla bordet framför mig, placerade fint min lilla chokladbit, tidning och min dricka på det. Såg framemot en 2,5 timmes trivsam tågresa.
Jag hade redan förra veckan köpt min biljett direkt på SJ´s hemsida och passade även på att speciellt boka plats i den tysta vagnsdelen.
Jag kände mig lugn och avslappnad tills jag helt plötsligt hör ett oidentifierbart ljud precis bakom mig.
"Vad i h-----e?!" hinner jag tänka innan ljudet kommer igen, denna gången extremt mycket högre.
Jag känner mycket väl igen det där ljudet!
Det är ljudet av en svårstartad bil för sjutton!!!

Jag vänder mig sakta om och i sätet precis bakom mig sitter det en tjej med en CP-skada och gör ifrån sig det här olidliga ljudet.
Hennes mamma gör några tappra försök för att få henne att sänka sin röstnivå lite, men det blir naturligtvis bara värre och värre.

Tjejen är missnöjd och jag likaså.

Jag är vuxen och inser självklart att det inte finns någonting att göra åt saken och att vara irriterad eller upprörd hjälper inte i det här läget.
Men det hade varit bra mycket bättre om tjejen hade tagit i från tårna,skrika rätt ut allt vad hon har för att sedan vara tyst resten av resan.

Men icke.

Hon var missnöjd. Jag likaså.

Väl framme på Hudik station möts jag av en glad Jessi och en varm kram, precis vad jag behövde efter att ha befunnit mig på bilverkstan i dryga 2 timmar.

Uppklädd, sminkad, sprayad och klar inför kvällen gick vi tillsammans till kliniken.
Där stod Monika och värmde glögg som Tomas sedan blandade ut med "prit". Eftersom jag ogärna dricker glögg så fick jag skumpa av Jessi. (Tack Jessi!)
Efter 20 minuter så var det fullt i fikarummet av personal med respektive.

Nu: Mot Stadt!

Vi satt på övervåningen och alldeles intill scenen-riktigt bra platser.

Kvällens meny:
Förrätt: Kavring med gubböra
Varmrätt: Råddjurssadel med en "potatishög"( förlåt alla kockar )
Efterrätt: Pannacotta, kaffe och en avec.
Det serverades både snaps, röda och vita viner till ovan måltider.

Wallmans Schlagerbar var där och plöjde igenom en massa schlagers och 80-talslåtar, dom var hur bra som helst!
Sen när varmrätten serverades var det dags för "250 kilo kärlek"
att uppträda.
För min del hade dom gärna fått sluppit. Om ni skriver ner alla snuskiga ord ni kommer på och sedan gör ni en låtttext av det. Då kanske ni förstår?

Skitsaksamma.

Kvällen var helt underbar! Jag bjöd upp Svenne till salsadans (vicka på höfterna det kan jag.) Sedan bjöd Tomas upp för en styrdans.(det gick sådär...mina fötter och jag är inte riktigt överens om vad som är höger och vänster)

När Pistvakt kom in på scenen blev det ett riktigt röj.
Och det må jag säga att Hudik-borna e´ int´ så dum som dom se ut för var och varenda en av dom hade med sig öronproppar. Små, söta, gula och mycket användbara.
Jag hade inga proppar men har nog snart tinnitus istället.

Jag knyckte en kram av Lennart Jähkel precis när han klev av scenen.
Men precis när hans superblöta kind nuddade vid min så ångrade jag den kramen.
Tagit lärdom? Ja, att inte kramas nå mer med Herr Jähkel.

En kille följde efter mig under ett par timmar, tittade på mig med, vad han trodde, en sängkammarblick, "råkade" nudda vid mig etc etc...
Jag sa till vid flertalet tillfällen att han skulle ge upp. Jag är här tillsammans med min kille.
Den informationen gick inte uppenbarligen inte in för rätt vad det är så tar han tag runt min midja och håller fast. Och håller hårt.
Jag försöker slingra mig ur hans grepp men det är omöjligt.
Men eftersom jag har svart bälte i karate och gör "tranan" på ett väldigt skrämmande sätt (läs: inte), så tog jag helt sonika ett strypgrepp på honom och vips!, så hade han släppt sitt grepp kring min midja.

(för er som är intresserade så är historien mycket längre och innehåller mer detaljer än vad som ovan nämnts. Kontakta mig för ytterligare information.)

Utvärdering av kvällen:
En fantastisk afton med makalöst trevliga människor, mycket dans, bra underhållning och en massa kärlek!

(TACK GODIS FÖR ALLT!)












Annika









Jag och Tomas feströker lite

















Kerstin & Urban














I Norrland finns det älg

Jessi, Tomas och Göran

Monika och Tomas














Svenne och Kerstin

På lördagen vaknade jag av att jag hade väldigt ont i nacken. Allt i sin ordning med andra ord.

Jessi "the gentleman" steg upp och hämtade en ipren åt mig.

När den värsta värken gett med sig så var det bara att hoppa in i duschen för idag skulle vi överraska min familj i norrland.

När vi var cirka 1 timme från Övik så ringde jag mamma och surrade på och ditt och datt. Hon berättade att hon satt framför datorn, Tomas förberedde mat och Filippa hade en kompis på besök.

Jag sa att jag och Jessi bara skulle vara hemma och ta det lugnt.

När vi rullade in i metropolen Hörnett så stannade vi efter vägkanten och Jessi tog ett kort på mig med Hörnett-skylten i bakgrunden. Sen skickade jag mms:et tilll mamma.

När jag visste att hon mottagit bilden så ringde jag upp henne och jag kunde verkligen höra på hennes rösta att hon såg ut som ett levande frågetecken. Hon trodde inte på mig när jag sa att vi stod med bilen utanför grannens hus. Hon trodde först att det fanns ett ställe i Hudiksvall som också hette "Hörnett". Haha!

Filippa blev superduper glad, hon hade ju ingen aning så när mamma öppnade så fick jag världens hårdaste och längsta kram av lillstrumpan! Underbart!
Hela familjen blev naturligtvis väldigt glada över att ha oss på besök och vi kom alldeles lagom till en serverad middag.

Vi stannade i 2,5 timme innan det bar av mot Hudiksvall igen.